Nicolinaas

igår gjorde jag något galet. något som jag aldrig trodde att jag skulle göra.

jag sa hejdå till största kärleken i mitt liv. -Innebandyn!
inte för att jag ville, absolut inte. men som många vet så har jag haft benhinneinflamation i ett väldigt bra tag nu. det blir aldrig bättre, snarare tvärt om..

mitt psyke la ner för ett tag sen. pallar inte situationen. vill så mycket men kan så lite. och det suger. det är väl bland det värsta som skulle kunda hända i mitt liv. att någon tar ifrån mig innebandyn, och den här gången va det min egna kropp. det har påverkat mig så mycket, skolan, humöret och träningen. efter 12 år så tar det rätt hårt.

min pappa va med mig, tack och lov för det. jag visste inte vad jag skulle säga, så han rykte in när jag blev helt stum. trodde tårarna skulle forsa som ett vattenfall, men lyckligtvis höll jag igen. jag ska ta ett längre uppehåll tills efter sommaren så får vi se hur jag ser på innebandyn och hur mina ben mår. just nu skulle jag göra allt för att få springa och spela.  ska höra med idrottskliniken om dom kan göra ett sista ingrepp. detta påverkar tyvärr allt i min närhet. speciellt skolan, eftersom jag går en sån linje där vi står upp det mesta. så jag blir gärna av med den här skiten NU !

kommer alltid tycka att innebandy är den coolast, roligaste och tuffaste sporten! vad alla än säger. saknar den där lyckan jag hade när jag spelade. den försvann när benhinneinflamationen kom. så det här är det bästa ! mot min vilja. så jag hoppas råsunda kämpar på med sitt grymma spel och satsar gärnet, så att när jag förhoppningsvis kommer tillbaka får kämpa lite ;)!