Nicolinaas

jag tog en promenad till ica och köpte lite mat. pannbiffar blev det, med potatismos :) mums ! men jag är trött på att laga mat nu. trött på att behöva välja mat varje dag. det är oftast lite lättare när man jobbar, då äter man ju på jobbet. men när man kommer hem blir det dessto jobbigare. jag längtar tills jag kommit hem och får mammas och pappas mat. komma hem till ett hus som luktar mat och hunger. satans vad jag längtar. man går förbi hus som luktar grillat och andra goda maträtter. och själv ska man göra pasta ? nej, snart är eländet med maten över. nio dagar. nio värdefulla dagar. 56 dagar blev helt plötsliget bara 9.

vad fort det har gått. alldeles för fort. önskade att det va tvärt om, att vi precis hade kommit hit.. så att jag kan uppleva om allt som vi har upplevt, göra om allt vi har gjort, skratta åt det vi har skrattat, kämpa med det va har kämpat. men allting har ett slut. och det ska få ett bra slut den här resan.

båda två har utvecklats som människor. vi märker det så tydligt. dels hur vi ska handskas med att bo med(läs på) varandra och dels med andra människor. hur man ska klara sig i livet. en försmak på att flytta hemifrån. jag gillare. skulle kunna flytta (dock inte så långt från stockholm) men dom pengarna finns intejust nu. men om man har ett jobb, om man kämpar. DÅ kan man. det har jag också lärt mig. vill man ha något, får man fixa det själv. för det är ingen som gör det åt en. har lärt mig att tvätta när det behövs och laga mat. men tyvärr mamma, vårat rum ser dock ut som ett bombnedslag dygnet runt !

jag hade ångrat mig om jag inte hade gjort det här ! så mycket nya erfarenheter och vänner jag har fått. märker att jag börjar få lite resfeber för jag vill inte åka hem från det här livet. men det går att komma tillbaka ! så den här resan kommer ändå inte vara slut.

nu lockar sängen. ska nog ta en sväng förbi jobbet imorn iallafall! pusspusss