va stark!

solen var vackert röd ikväll.
helst av allt hade jag velat försvinna bakom den.
men det funkar inte så.
jag har fallit som sten
kämpat mig upp till ytan.
men lika fort som jag kommit upp,
har jag dragits ner igen.
börjar känna mig som hemma här.
''kämpa på, va stark''
stark är man bara om man tagit sig upp till ytan.
jag vet inte om jag varit tillräckligt stark.
allting brinner
alla skriker
och jag är orsaken.
orsaken till att jag ligger på botten.
ett hjärta som kämpar i motvind.
du har fått mig glad trots allt, omedvetet
men ändå fick du mig besviken
för 75:e gången.
''kämpa på, va stark''

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0