Nicolinaas

idag fick jag ett sms av en bästa vän som det stod såhär på ;


och jag funderade lite på vad jag skulle svara.. men,jag kom fram till att just nu tror jag inte på det där undret. jag tror inte att det kommer hända mig. just nu tror jag inte på någonting. jag är så osäker i mig själv, och min självkänsla ligger på noll nu igen.jag minns att det tog år att bygga upp den sist, hur lång tid tar det den här gången ? vill jag ens veta ?  
det är tungt att veta att jag inte vet vart jag har mig själv.. och just nu orkar jag bara inte. känslorna som jag inte vill ska finnas längre, dom som jag så fint gömde väldigt fort. dom bara grävde sig upp igen och biter tag i mig nu. det är svårt när hjärtat en gång va så stort, och sedan bara ska förstöras. först blundar man för smärtan, och sen bara exploderar det. i  små bitar som blir till tårar. och då önskade man att kärlek aldrig fanns.och vad bra det skulle varit då? hur hade det varit om känslor inte existerade? i mitt fall, hade det varit alldeles för bra, för mina känslor va så sjukt stora. om jag bara hade hantarat dom bättre.om jag bara inte lät allt gå så bra i början ? men vart hade vi varit då ?
idag kom jag fram till något hemskt, något som man aldrig vill riktigt erkänna för sig själv efter en smäll. jag saknar dig. nästan så att det gör ont. och jag undrar ofta hur du kan klara dig utan mig ? för jag vet hur det va förut.. men det värsta är väl att jag inte kan göra något, bara låtsas som att det aldrig hänt.  men en sak bör du veta.. det vi hade du och jag, det va bland det vackraste jag har varit med om. jag har aldrig varit sådär lycklig någonsinn! det är synd bara att det ska sluta såhär. i katastrof och förvirring. men minnerna med dig, dom finns kvar! det kommer dom alltid göra, för det vi hade va speciellt. iallafall för mig.