Nicolinaas

ibland gör det sådär ont, som ni inte ser. iband saknar jag det så jobbigt mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för att få det på det gamla viset igen.  ofta tänker jag på er. på hur mycket jag älskar er egentligen. hur mycket jag saknar er och hur länge sen det va vi sågs. ibland kommer jag på att för en tid sen såg jag er som det bästa i mitt liv. ni va min helg. men inte längre. jag är längre inte en del av det. och tro mig, det gör ont att veta det men att minnas är det ända jag kan göra nu. alla minnen, alla galna, härliga, mysiga,bråkiga stunder. alla räknas och alla minns jag. ibland tror jag att det va den ''stora förändringen'' som orsakade det mesta. i början höll vi det vid liv. nu har vi dött ut. vad vet jag om er nu ? jag känner er inte längre, jag vet inte hur ni är. framför allt vet ni inte hur jag är. jag är inte densamma. inte heller vi. även om jag önskar och hoppas att det egentligen fortfarande är så. men jag  vet, att det fortfarande är en av de bästa stunderna i mitt liv tiden med er. och jag saknar att vara en del av er!