Nicolinaas

Du sparkade på mig som redan ligger ner. Du förnedrade mig, och bevisade att du bryr dig inte ett skit!
Det känns bara jobbigt nu, allting. Att ingen förstår, ingen vet hur, och ingen kan se mina känslor på insidan. För varför ska man visa sin svaghet för? Inte till dom som inte bryr sig iallafall. Inte till dom som söker efter din svaghet heller. Utan svagheten ska man visa för dom som bryr sig, för dom som finns där brevid din sida, och vad som, stöttar dig och tar dig till ytan.  Framför dom är det värt att visa sig svag, framför dom får man.
Jag försöker bry mig om så många i min närhet som möjligt. Jag gör mitt bästa. Ibland räcker det inte till, och då blir man verkligen ledsen. Jag är ledsen nu. Och jag vill bara vara ledsen ett tag, utan att alla ska fråga vad som är fel, hur det egentligen är, och om jag vill prata. För det vill jag inte just nu. Jag vill bara inse vad som gått förlorat och vad som finns kvar. Lära mig att verkligen ta vara på det som man vill ha kvar i livet, lära mig att finnas till så mycket som det går.

Men ibland, då orkar man inte mer. Ibland får man bara massa skit tillbaka som man vill slänga i en soptunna och aldrig mer öppna locket på. Ibland gör man misstag som förändrar stora delar av ens liv. Vissa gånger ångrar man sig, andra gånger spelar det ingen roll för att det inte bara är du som är delaktig.

Svek,lögn och falkshet, det är vad jag skulle kalla för smärta just nu.
snälla, låt mina känslor bara va..


/Nicolina Nordlund