.
Hur ska man någonsin kunna KÄNNA något igen. Nu är allt "skit samma" "vet inte" eller "orkar inte". Tappat lite av gnistan till livet och vet fan inte hur jag ska hitta tillbaka igen. Vissa dagar mår jag bra, och vissa dagar faller jag ner i ångesten igen. Önskade att jag hade en livlina, någon som gav mig en arm och drog mig till ytan igen, eller bara en famn att försvinna i. Och allt som händer nu är bara jätte förvirrande. Snart kommer jag bli galen, helt klart. Men något jag alltid vetat om är att du tog mitt hjärta, sparade det och tog över det. Du kommer alltid att ha mitt hjärta. Men snälla, glöm inte att vårda det också!
.
Det här är helt sjukt. Vill springa och gömma mig och aldrig mer bli hittad. Känns som jag precis åkt bergodalbana hela tiden. Som en jävla känslobomb som attackerat mig. Varför måste man känna? Vill trycka på nån off knapp och radera. Men det.går.inte!!!!!!! Vill att någon ska fatta beslut åt mig som för mig är helt jävla omöjliga att avgöra. Men då vet jag vad svaret skulle bli. Ett stort jävla fet NEJ! Hela jag skriker jajaja!! Fastän det gör ont, så jävla ont. Vill typ slåss, skrika och gråta hysteriskt men våld har aldrig varit min grej, får inte ur mig nå ord, och gråta har jag gjort så jävla mycket så det känns som om jag gråter utan att det rinner på kinderna. Fuck kärlek, vem fan kom på den läskiga känslan?
2013
Det här året skulle vara början på ett nytt liv. Bestämde mig för att glömma, gå vidare och bli en ny människa. Men det blir ju aldrig som man tänkt sig tyvärr. Varje dag så överraskas jag av något nytt. Det blir bara mer och mer dramatisk. Helt plötsligt dyker det upp nya överraskningar från ingenstans. Fått höra saker jag VILL höra men inte kan hantera. Vilket gör allt så jävla svårt. Lever i ett organiserat kaos på nått sätt, helt sjukt konstig känsla. Det här har fått mig ny luft i mina lungor, men vem vet när jag tappar andan igen? Vet inte om jag vågar eller orkar. Allt jag vet just nu är att mitt hjärta slår så mycket hårdare än vad min hjärna gör, vilket gör allting ännu svårare.
Aaaaaah jag blir galen snart, fuck 2013!!!
.
Jag vill känna att jag lever. Jag vill känna lycka längst in i hjärtat igen. Jag har haft turen att få göra det tidigare, sådär att det nästan gör ont för att man är så lycklig. Jag var lycklig för att jag var med dig. Bara att få vara i samma rum som dig gjorde att hjärtat hoppade ett extra varv. Att få vakna av att du pratade i sömnen, att få dricka mig full med dig, att få gå på promenader och prata om livet, att få ligga i en solstol och få en miljon pussar för att sedan nästa sekund bli i puttad i vattnet, att få göra mig fin för att DU skulle bli stolt. Jag gjorde så mycket för att du skulle bli stolt. Jag fick tyvärr inte så mycket tillbaka. Och jag undrar fortfarande hur jag kunde nöja mig med det. Men kärleken är så fruktansvärt blind. Jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna skratta igen, eller kunna äta, eller kunna leva. Leva gör jag, men med sina skavanker. Jag klarade faktiskt att börja äta, efter att jag blivit tvingad tillräckligt länge att det blev pinsamt. Och skratta det gör jag, men det som finns bakom mitt skratt döljer jag djupt. Det gör för ont för att visa. För ont för att känna. Och för ont för att dela. Jag kan skratta hysteriskt ibland, sådär att folk nästan måste undra. När man skrattar ser man glad ut. Jag är inte glad, jag är jävligt förstörd. Men det känns så skönt att kunna skratta ibland. Det känns skönt att kunna vara i en normal värld och låtsas att man tillhör den. Men det känns fan så jävla oskönt att inte leva i den världen med dig.
Utkast: Dec. 26, 2012
När tar det slut? När kan man få känna sig stark för att man tagit sig igenom det otänkbara? När kan man få sova en hel natt? När slutar ångesten krypa sig på? När slutar jag må illa när jag tänker på dig, ser ditt namn eller höra någon annan prata om dig? När tar tårar slut? När slutar det klia över hela min kropp? När kan kan jag säga att jag klarade det? Imorgon? Om en månad? Nästa år? Aldrig?
När tar den här jävla mardrömmen SLUT?
.
Det fanns så mycket som jag värderade högt i mitt liv för inte så länge sen. Försökte hålla upp så mycket och visa alla dessa parter att det var det jag värderade mest. Varför vet jag inte, men jag har alltid varit så, försökt få människor att känna sig älskade av mig. Kanske för att få känna mig älskade utav dom.
Nu när den här sorgen och smärtan sköljt över mig, så inser jag att människor inte kan hantera andras sorg. Det är läskigt och obehagligt. Jag förstår... Eller njae det gör jag nog faktiskt inte. Inte alls.
Jag har ändrat mina värderingar. Nu finns det en sak i hela världen jag skulle göra allt i min makt för. Som jag skulle gå över eld och vatten för. Som dessutom skulle gå över eld och vatten för mig.
Min familj. Det bästa av allt i hela min värld.
Ge mig sömn.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att få sova hel HEL natt. Snälla. Jag är så jävla trött. Trött på att drömma för antingen handlar det om döden, inbrott eller om dig. Allt lika dåligt. Problemet är att drömmarna som handlar om dig är minnen från då, eller hur jag gör allt för att spola tillbaka tiden. Jag vill inte spola tillbaka tiden. Eller jo. Jag vill spola tillbaka tiden så att jag kan vända upp och ner på det, så att du kan få känna det jag känner och inte känner, så att du kan få veta känslan av ett krossad hjärta och hur det känns när någon som man älskat får en att vilja spy.
Allt jag vill är att få sova en hel natt utan drömmar, och utan att vakna den tiden jag vet att du vaknar. För vi brukade vakna tillsammans, brevid varandra, i samma säng.
Nu vaknar jag ensam.
det är väl inte meningen att man ska blogga på sommaren ??
TJULULULUU. ledig idag, känns som det var evigheter sen sist jag va ledig
Oj..
Alltså jag har inte skrivit här på ungefär ett år, ändå har jag haft fyra fjuttiga besökare! Helt galet. Kärlek till er som hoppas!
??
Kommentera?
Jag som tänkte klaga på er som inte kommenterar, men så säger sara ( http://www.sjp.webbblogg.se">www.sjp.webbblogg.se) att det inte går:( vad gör man dåååååå??? Måste fixa!
Dagen har varit ganska chill. Tandläkaren i morse , gick bra förutom att jag måste dra ut två visdomständer som är påväg mot kinden:o jag dör, lär bli aaas dyrt.... Solade sen med mamma och har bara chillat fram tills nu.
Hoppas ni har en bra dag ! Pusss
Ny vecka, nya tag
Heej! Igår kom vi hem från att hälsat på cilla och Viktor. Har haft en jätte bra helg i Linköping med bra sällskap. Vi har haft så jäkla kul och det bevisar både rösten och förkylningen.. Men thats life. Känner att veckan inte fick nån vidare bra start. Men på fredag kommer min älskade och saknade bror hem från österrike som jag inte sett sen innan vi åkte till Asien! Ska bli skönt och kul:)
Ska fortsätta jobba på nu, ha en bra dag :)
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058420.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058420.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058422.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058422.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058453.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058453.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058511.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/202347/images/2012/pic_188058512.jpg" class="image">
Förändringar leder alltid någonstans
Okej, har precis varit i stan och gjort något galet för att vara jag. Det är dags att ta tag i mitt liv och göra något bra av det. För det kan bara bli bättre just nu! Tror att vår resa har gjort något med mig, något bra! Jag vågar saker som tidigare varit ett hinder.
Uppdatering om vad jag gjort blir snart officiellt :)
Dags igen
Heej, det är väl ingen som läser här längre?? Vi får väl se..
Har nu varit hemma en månad och det suger fortfarande lika mycket... MEN det är tråkigt att vara negativ, sååå kan ju säga att vi har haft det så sjukt jävla bra att vi har svårt att förklara i ord vad vi varit med om.
But I can try..
Vi landade i KK (kota kinabalu, Borneo) . Ett land som är helt fantastiskt med mindre turister, vilket innebär att du blir ganska uttittad av invånarna!! I början är det obekvämt men tillslut vänjer du dig. I Borneo var vi lite mer äventyrliga och åkte på djungeläventyr, orangutan rehabeliterings center, besökte små härliga öar och backpackade runt med våra ryggor och bodde så billigt som möjligt. Lite små jobbigt att åka ca 9 timmars iskall buss för att ta sig till nästa ställe..
När vi va på ön labuan tog vi en dags tur över till landet Brunei vilket var en besvikelse.. Vi gav upp efter nån timmes försök till att få se något och somnade på ett fik och blev av med vår älskade lonely planet.. (vi nämner inte att vi var sjukt bakis).
Borneo är att land som alla borde besöka!
Sedan tog vi flyget över till Singapore. En ganska stor skillnad mot Borneo. Här är det storstad som bara den och väldigt fint. Vi var mest lite små sjuka så vår vistelse här blev nog inte som väntat.. Vi besökte singapore zoo där dom troligtvis har alla djur som finns, kollade runt i alla häftiga shoppingcenter (med näst intill bara märkes butiker), och sov bort förkylningar i våra sköna sängar med duntäcken..
En stad som vi nog hade kunnat upptäcka mer i om vi hade velat men utan lonely planet blir man handikappad!
Vi tog oss sedan över till Malaysia lite halvbuttra med buss, började i malaka som var en riktig FLOPP!! Vi kände oss heeeelt lost och staden var helt död.. Så ingen bra början men vilken grym tid vi fick i Malaysia sen! KL (kuala lumpur som är huvudstaden) Vart en favorit! Bra shopping och mycket att se.
Langkawi vart en av favoritplatserna på resan, vi hade svårt att lämna stället och vi trivdes som fisken i vattnet. Vi bodde på gecko guest house, och troligtvis gjorde stället mycket. 35 kr betalade vi var per natt, och fräscht var det ju inte... Men härliga människor som ville att vi skulle ha kul! På langkawi är det även taxfree så festa kunde du göra billigt. Babylon var en mysig bar där man satt på mattor i sanden på stranden, drack asgoda mojhitos, rökte vattenpipa och hängde med firre som pratade liite svenska! Hur skön stämning som helst..
Vi gillade det mesta med malaysia, träffade härliga människor och upplevde en del!! Langkawi MÅSTE man åka till..
Sen köpte vi visum till Thailand och tog oss över via buss. Bara det att killen som satt i passkontrollen missade vårt visum och stämplade bara för 14 dagar när vi skulle ha för 6 veckor.. Kaos när en kvinnlig polis ringer och skriker på oss något om pass något om visum något om att hon måste ha dom och vi fattade naaaada eftersom hennes engelska var lika med NOLL!!
men vi löste det hela med att åka till krabis immigrations center som också var en upplevelse..
Tiden i Thailand var galen, härlig, mysig, och flippad! Vi festade och låg på stranden en hel del. Favoriter blev nog full moon party, phi phi och koh tao! Det finns så många fina ställen och så mycket sköna människor att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen...
Även om det är lätt att berätta om vad vi sett, vad vi varit med om, hur vi har mått och vad som har varit jobbigt, så GÅR det inte att beskriva så som det varit. Det är bara jag, Erika och alla vi träffat på resan som förstår, hur gärna vi än skulle vilja förklara..
Är så glad att jag gjort detta med min fina resekompis. Alla borde testa, du förändras så enormt mycket!!
Pusss
Älskade vänner
Jag kommer kunna leva på gårdagen ett bra tag! Igår hade vi nämligen avskedsmiddag med våra vänner. Så otroligt konstig känsla att inse att det va sista gången på ett väldigt bra tag som man ser dom.
Vi käkade på Hellströms 13 pers! Det är mycket god mat där ändå. Vi åt gott, drack gott och hade det väldigt trevligt. Vi drog vidare till amba och öste som bara den. Grymt bra musik i början! På slutet innan dom stängde ville vi bara köra gärnet men icke, musiken blev sämst.
Allt som allt så va kvällen grym! Inser att jag har världens bästa vänner, utan tvekan!
Dagen till ära har jag intagit sängläge! Förklarar gårdagens ös. Erika och hennes mamma kom förbi på fika, mycket trevligt! Snart åker vi verkligen, dör lite i magen, det här kommer bli så jävla braaa!
